Men både de Allmänna Tyska Arbetarförbundet och det Social-demokratiska arbetarpartiet tillsammans skulle enbart forma en väldigt liten minoritet av den tyska arbetarklassen. Vår syn, som bekräftats genom långvarig praktik, är att den korrekta taktiken i propaganda inte är att försöka värva individer från andra organisationer, men att istället verka på hela den stora massan som ännu är apatisk.

  • Engels, i ett brev till Agust Bebel 1873

Medan Socialdemokraterna gör sitt borgerliga styre och kompromiss politik allt tydligare så flyr deras väljare åt flera håll, men många av deras medlemmar kommer till Vänsterpartiet. Detta har gett en bild av tillväxt för Vänsterpartiet och man hade stort hopp att detta momentum från riksdagsvalet skulle bära in i EU-valet. I slutändan blev det bara en illusion och partiet fick inte alls den mängd röster man hade hoppats på.

Vart ligger det stora misslyckandet för Vänsterpartiet? Man har helt enkelt inte verkat ”där massorna finns”. Det finns alltid undantag där man varit väldigt aktiv på arbetsplatser och torg, och där man då ser att mängden röster och medlemmar ökar. Strategin är egentligen väldigt enkel, det krävs inga större tillställningar utan bara att man finns till öppet. Det räcker till exempel att man står i centrum, på ett torg eller vid buss- och tågstation och ger ut flygblad(ihop med fika) så att folk kan prata med en. Man kan även gå närmre och göra arbetsplatsbesök och prata om nerskärning i välfärden, rationaliseringar, facket eller förkortad arbetsdag beroende på vad det är för arbetsgrupp. Gör man sådant börjar folk fundera på varför det alltid är ett parti de själva inte ”håller med” som alltid backar dem. Problemet är när det bara sker ett fåtal gånger och bara runt valrörelsen. Det är något som måste ske regelbundet som en grundpelare i ens praktik för att man inte ska glömmas bort ur det ”vardagliga samtalet”.

Den värsta tendensen som finns inom vänstern rent allmänt är att fastna i en sorts enkel ”antihögerism”. Har man detta perspektiv ersätts ”arbetare” med ”progressiva”, och ”kapitalister” med ”högerister”. Det är något som gör det omöjligt att prata med och organisera folk på ett produktivt sett. Detta är en effekt av hur sociala rörelser tenderar att se ut, där deltagare ofta är rätt utvalda men på en arbetsplats, skola eller bostadsområde kan du inte välja de som du möter i vardagen. Detta innebär inte att man ska acceptera reaktionära tendenser bland ”vanligt folk” utan det innebär att man måste var beredd på att möta sådant och att kunna motverka det genom att ge ett riktigt perspektiv baserat på gemensamma intressen. Man ska inte fastna i att börja debattera om specifika riksdagsröstningar, eller vad den och den politikern har sagt, utan man ska kunna diskutera hur politiken hänger ihop med vardagen.

I grunden skiljer sig vårt projekt som socialister från det som andra politiska grupper har. Att få hundra personer att gå med för att sen bli aktiva är får oss värt tusen gånger mer än vad tusen röster hade varit. Vi vill i grunden ge folk verktygen att börja förändra sin vardag genom att organisera och kämpa tillsammans med sina arbetskamrater, grannar, och så vidare.

Delta i diskussionen

1 kommentar

Lämna en kommentar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: